Ordenshemmet

 

Ordenshemmet har en lång och intressant historia. Byggnaden uppfördes på 1700-talet och står kvar på samma plats där den ursprungligen byggdes. Fram till 1800-talets slut var huset en gårdsbyggnad för hemmanet Parsby Södergård. Dess funktion ändrades sedan till att bli en skola: 1894-96 var byggnaden en finsk skola, 1896-1899 en svensk skola och 1899-1927 återigen en finsk skola. 

Byggnadens funktion ändrades 1927 när godtemplarlogen “Pargas Väl”, en nykterhetsförening, köpte byggnaden och renoverade den till en samlingslokal. Huset fick då namnet Ordenshemmet. Byggnaden användes då även som bibliotek och hyrdes dessutom ofta ut för olika möten och festligheter. Själv ordnade logen förutom vanliga möten både teater och studiecirklar. Under denna tid bodde vaktmästarfamiljen i husets kammare och kök. Dolly Heino, dottern i vaktmästarfamiljen på 1930-1940-talen, berättar om sitt liv i Ordenshemmet i en video som man kan se om man besöker museet. I museibutiken säljer vi även en bok där man kan läsa mer om hennes upplevelser. 

Under krigstiden fick Ordenshemmet en ny funktion när huset fungerade som militärförläggning och som uppsamlingsplats för förnödenheter åt evakuerare från Karelen. Mer om detta kan du se i en film som kan ses i Ordenshemmet.

Efter kriget renoverades byggnaden och den stora salen fick målningar och handgjorda lampor och lampetter av två bröder: Ossian Engblom och Allan Engblom. Målningarna ovanför fönstrena symboliserar logens ändamål (nykterhet, fred och broderskap samt upplysning). Pargasbor stod som modeller för målningarna. 

År 1990 donerade godtemplarlogen huset till Pargas Hembygdsförening och byggnaden började användas som museets kansli, samlings- och utställningslokal samt museibutik. 

Brattnässtugan

Brattnässtugan är en landbondestuga från Brattnäs by på Qvidja gårds ägor i Pargas. Qvidja var en av socknens mest betydande herrgårdar och Brattnässtugans invånare var deras arrendetorpare. 

Hur gammal huset är vet man inte säkert, men årtalet 1729 finns inristat ovanför ingångsdörren. Huset var bebott ännu omkring 1920 men donerades senare till museet av Wilhelm af Heurlin. Stugan flyttades till museiområdet år 1929 som museets första boningshus. 

Huset består av ett enda rum "stugan" som fungerade som kök, sovrum och arbetsrum. Idag är stugan inredd med husgeråd och verktyg som återspeglar en interiör i ett torparhem under 1800-talet. Stugans interiör är typisk för självhushållningens tid och är indelad i en manlig och kvinnlig halva.

Kirjalagården

Kirjalagården var den tidigare huvudbyggnaden på Kirjala Norrgård. Byggnaden är från tidigt 1700-tal och flyttades till museet på 1950-talet. Huset är ett exempel på en hustyp som då var vanlig på mindre herrgårdar, prästgårdar och lite större bondgårdar. Arkitekturen är typisk för den karolinska tidens skärgårdsarkitektur, med en sal mitt i huset bakom farstun och med två kammare bredvid varandra i vardera gaveln. 

Kirjalagården var bebodd av välbärgade, självägande bönder. Förutom att ägarna odlade jord och hade boskap så var gården även ett s.k. rusthåll. Det betyder att gården ställde upp med en ryttare med häst och utrustning mot vissa skattelättnader. På gården fanns länge ortens officiella gästgiveri, där folk kunde hålla rast under långa resor. Kirjala Norrgård, tillsammans med Mellangård och Södergård, upprätthöll och underhöll också den färja som förde folk över Rävsundet. På museiområdet finns den färjklocka som man använde för att kalla på färjan.

Husets rum är inredda enligt olika tidsperioder. Något som utmärker byggnadens olika rum är tapeterna från olika tider. Den östra kammaren har t.ex. handmålade rokokotapeter och är inredd med möbler i biedermeierstil. Salen har gustavianska möbler och den västra salskammaren barocktapeter. Farstukammaren har inretts till ett minnesrum över Vladimir Lenin, som övernattade på gården under sin flykt genom Finland år 1907. Mer om Lenins besök kan du läsa här.

 

Rundilastugan

Rundilastugan uppfördes troligen på 1700-talet och fanns ursprungligen nära Pargas Kyrka. Under åren 1865-1916 bodde skomakare Johan Strandblom (född 1829) i torpet och till minne av detta är en kammare inredd till skomakarverkstad. Senare kom huset i kommunens ägo och skänktes till museet, där den återuppfördes i början av 1950-talet.

Stugköket är inrett till ett hantverkarhem i början på 1900-talet. Salen i husets andra ände är inredd med äldre skolmaterial från skolor i Pargas. I skolsalen får besökande barn prova på att t.ex. skriva på krittavla och se hur bokstäverna i en gammal läsebok kunde se ut.

 

Malmnässtugan

Stugan var tidigare huvudbyggnad på Malmnäs torp, som tillhörde Skräbböle Norrgård. Den donerades till museet av Pargas Kalk Ab år 1937. Stugan är en parstuga med bostad i ena ändan, farstu och kammare på mitten och en bod i andra ändan. Byggnaden är inredd i 1940-tals stil där man kan se hur en familj på hemmafronten kunde ha det vid tiden kring andra världskriget. Inredningen avspeglar den tid då mycket i Finland var ransonerat - därför är t.ex. mattor och vissa kläder och skor tillverkade av papper.

Tapeterna i kammaren är tryckta på ark, inte tapetrullar. Tapeterna är från 1700-talet.

Ytterdörren är en s.k. vargdörr. När man öppnar den kan man välja att först öppna bara den övre halvan och titta ut innan man helt öppnar dörren.

Attustugan

Stugan är flyttad från Storstrand på Attu och skänktes till hembygdsmuseet av Attu Ab år 1937. Huset är från början ett båtsmanstorp, dvs. en bostad för en skärgårdssoldat, men gick också länge under namnet Fiskartorpet. Stugan är troligen byggd runt år 1750.

Huset är en s.k. parstuga, den består alltså av två rum, i detta fall ett bostadsrum och en bod, som förenas av en farstu. Taket är täckt med takved, för att visa hur de traditionella nävertaken såg ut. Själva stugan, boningsdelen, består av ett enda rum som är enkelt inrett. Inne i stugan finns både fiske- och jordbruksredskap utställda. Vid hyvelbänken finns samlat de verktyg som behövdes vid tillverkningen av fiskkärl och på golvet står en s.k. bindtjuga som användes för att bygga nät.

 Den som blev soldat kunde förr i världen räkna med att som en del av sin lön få en stuga att bo i.  Det skulle vara en torpstuga av en bestämd storlek, dessutom skulle det finnas uthus såsom lada och fähus. Soldaten skulle också ha rätt att hålla två kor och några får som han skulle få bete till av bönderna samt lite jord att odla. Dessutom fick han sängkläder och varje år vissa nya klädesplagg. Vanligen fick han och hans familj också fiska. En gammal båtsman som inte längre kunde arbeta som soldat blev däremot ofta tvungen att gå runt i socknen och tigga.

I Pargas var åren 1640-1880 fem bönder tillsammans skyldiga att utrusta en soldat, det betyder att det då i socknen fanns 36-37 s.k. indelta soldater och båtsmän.

 

Lielaxstugan

Lielaxstugan är ett typiskt 1800-tals torp och kommer från Lielax Mellangård. Den uppfördes på museiområdet år 1957. Stugan och stugkammarens inredning är från sekelskiftet 1900. Pargas var förr i tiden känd för sina textilier och därför är stugkammaren inredd med redskap som kan anknytas till textilt hantverk, såsom en vävstol samt en symaskin som vevdes för hand. I farstukammaren finns en kammarhandel med varor och förpackningar från 1900-talets mitt.  

Att interiören är från en nyare tid än t.ex. i Brattnässtugan ser man bl.a. av att man har klätt väggarna med papper, s.k. uleåborgstapet som ska efterlikna spännpapp och målat kökstaket. Sådant började det löna sig att göra då man fått hällspis istället för öppen spis och det också blev allt vanligare med oljelampor istället för de sotande pärtorna.

 

Uthusbyggnader

På en gård förr hörde det till med många hus av olika slag, förutom det hus man bodde i. På hembygdsmuseigården finns det exempel på en loftbod, en bod och en liten väderkvarn.

Loftet var faktiskt den allra första byggnaden som hämtades till museet. Den köptes från Jullas i Kustö och uppfördes på museiområdet sommaren 1928. Det är den enda av museets byggnader som inte ursprungligen är från Pargas. Loften användes förr i tiden som förvaringsutrymme och på sommaren flyttade gårdens ungdomar ut till loftet och sov där. Numera är loftets nedre våning en lekstuga där museets yngsta besökare får leka piga och dräng och röra vid alla föremål.

Boden är från Parsby kaplansboställe, alldeles nära museigården, och har använts för förvaring av säd. Den flyttades till museiområdet år 1953. I boden finns bl.a. sädeslårar och tunnor.

Den lilla väderkvarnen kommer från Vidkulla, är byggd på 1800-talet och har troligen stått invid vägen till Mörkvik. I museets papper går den under benämningen ”sytningskvarn”.